Abstract til Forum for tekstforskning 2021.

Såväl avancerade som ovana skribenter uttrycker osäkerhet inför interpunktionen, trots mångtaliga handböcker, vilket motiverar närmare skiljeteckensstudier. En relativt outforskad aspekt är tecknens informationsstrukturella egenskaper, vilka ibland nämns i handböckerna utan närmare beskrivning. Här presenteras några observationer från en analys av informationsstrukturen kring kolon i svenska meningar, utifrån begreppsparet topik–fokus.
 
Analysen pekar på att kolonstrukturen utgör en makrosyntagm med topiken före och fokuset efter kolon. När topiken är ensam följs kolonet ofta av ett längre textparti, och när fokuset är ensamt specificerar det i regel ett tidigare satsled. Makrosyntagmen kan också utgöras av två satser med topik och fokus i egen rätt, så omvänt kan kolon sägas förena satserna, och möjliggör ibland strykning av den första satsens fokus eller den andras topik.
 
Sammantaget tycks kolon markera linjär temaprogression, och gör ibland att progressionen inte på annat vis behöver uttryckas språkligt. Kolon kan alltså vara ett värdefullt inslag i textbindningen och bidra till att förtäta och effektivisera skrivna texter utan att därmed osynliggöra information.