Forum for tekstforskning (FOT) #15: Demokratisk kommunikasjon

PhD Ida Seljeseth

Retorisk medborgerskap – en forutsetning for et demokratisk klarspråk

I Norge og Sverige blir klarspråk ofte begrunna i at det fremmer demokrati og rettssikkerhet. Samtidig er det en bekymring for at klarspråk kan føre til overforenkling. Slik overforenkling kan utfordre rettssikkerheten og demokratiet fordi det kan bidra til å umyndiggjøre borgerne. Hva kan vi gjøre for å sikre at klarspråk faktisk er fremmende, og ikke hemmende for demokratiet? Jeg foreslår å etablere retorisk medborgerskap som et selvstendig mål for klarspråkarbeid. Christian Kock og Lisa Villadsen forstår retorisk medborgerskap som måtene folk utøver medborgerskapet sitt språklig. Hvem ytrer seg? Hva ytrer de seg om? Og hvilken effekt har det? Demokrati og rettssikkerhet kan forstås som systemer, ideer eller praksiser. Kock og Villadsen forstår demokrati som språklige praksiser. Det er fruktbart i klarspråksammenheng. Målet med klarspråk er sjelden å endre systemer og ideer. Det er å endre institusjoners språklige praksiser. Ved å etablere retorisk medborgerskap som et mål for klarspråkarbeid, kan vi se på hvordan det å endre institusjoners språklige praksiser påvirker medborgernes språklige praksiser. Kan klarspråk myndiggjøre borgerne i møte med institusjonene?

Kjell Lars Berge og Per Ledin

Universitetet i Oslo og Södertörns högskola

En teoretisk diskussion av sakprosaforskning i relation till andra textteorier

Den nordiska sakprosaforskningen har under de senaste 30 åren bidragit till studiet av många olika textkulturer. Det kan handla om textkulturer i skola, politisk offentlighet, folkrörelser, populärvetenskap, religion, och inkluderar också barns textskapande. Forskningen har ofta haft en historisk infallsvinkel och frilagt hur textkulturer utvecklas i relation till sociala institutioner och de utmaningar som möter människor och medborgare i tider av social förändring. Det rör sig om en forskning som i ett internationellt perspektiv, där den historiska utvecklingen av textkulturer inte rönt samma uppmärksamhet, är empiriskt viktig. I vårt föredrag argumenterar vi för att forskningen också ger teoretiskt viktiga bidrag i sitt fokus på texten som analysobjekt. En text förstås som ett yttrande som används av deltagare som i ett visst kulturellt tidsrum (eller semiosfär) ger ett särskilt värde just som text. Denna textstatus är beroende av de (historiskt föränderliga) textnormer som kvalificerar yttranden som texter. Vi diskuterar denna textsyn i förhållande till särskilt textlingvistik och systemisk-funktionell lingvistik, vilket också blir ett sätt att ringa in vad som utmärker sakprosaforskning. Textlingvistiken slår ju igenom på 1970- och 1980-talen, inte minst i Norden och Tyskland, och tar sig an frågan vad som principiellt gör texter till texter. Den systemisk-funktionella lingvistiken vinner mark på 1990-talet och framåt, inte minst i den anglosaxiska världen, och betonar både hur texter både har en systemisk (eller grammatisk) karaktär och är bundna till situationskontexter. Som vi utvecklar i föredraget har sakprosaforskningens betoning av hur yttranden kvalificerar som texter i särskilda textkulturer både likheter och skillnader med dessa textteorier. Vi avslutar med att peka på de teoretiska möjligheter och begränsningar som vi menar att dagens sakprosaforskning står inför.