I anledning morgendagens faglitterære årskonferanse, i regi av Norsk faglitterær forfatter- og oversetterforening, og som i år har temaet Den litterære offentlighet – hva skjer i Norden?, publiserer vi i dag en liten presentasjon av Finlands ferske og første sakprosaprofessor, Pirjo Hiidenmaa – et professorat som har fått stor oppmerksomhet i finsk offentlighet.
Facklitteratur och dess forskning i Helsingfors
Jag har inlett mitt arbete som professor i facklitteratur i början av januari 2015. I Finland har alla våra universitet flera professurer i litteratur men tyngdpunkten ligger på skönlitteratur. Om vi inte definierar uttrycket ”litteratur” exakt, har det implicit avseende på skönlitteratur. Visserligen var det så att litteratur främst syftade på facklitteratur när Elias Lönnrot, som utvecklade det finska skriftspråket, skapade ordet ”litteratur” på 1830-talet. Under den tiden fanns det nämligen inte någon annan skönlitteratur än diktning. All annan litteratur var facklitteratur som skrevs med tanke på behoven inom religionen, lagstiftningen, förvaltningen, utbildningen, folkupplysningen eller universiteten.
Min lärostol omfattar fack- och lärobokslitteratur. Den nya professuren blev föremål för ett oerhört intresse i media, och jag blev intervjuad för ett flertal dagstidningar. En journalist ställde en något näsvis fråga om vilket läroämne facklitteraturforskningen hör till och föreslog själv att den naturligaste platsen skulle vara historia.
Jag tillbakavisade omedelbart denna tanke, eftersom facklitteraturen har också framtiden framför sig. Den framtiden förändras visserligen på många punkter. Läroböckerna utarbetas som digitala material, en del av facklitteraturen publiceras enbart i digitalt format eller både i tryckt format och i e-format. Bokens ålder och livslängd förändras, eftersom det digitala materialet kontinuerligt kan uppdateras, inte bara revideras eller förnyas upplaga för upplaga. Upphovsmannens roll förändras och jämte författaren behövs en omfattande mångprofessionell grupp av personer som skapar animationer, visuell image, navigeringsvyer o.d. Jämsides med förlagen finns en kollektiv finansiering och egna billiga pdf-versioner.
Det lönar sig inte att stirra sig blind enbart på det som förändras. Det är också mycket som förblir oförändrat. Boken är en etablerad form av kunskapsförmedling, och boken är fortfarande viktig: författaren skapar sig ryktbarhet antingen inom sin profession eller som position i samhället i att etablera sitt fackområde och sättet att skriva om det. Att läsa en bok kräver koncentration, så som förut, och många läser också i fortsättningen för att få sinnesro.
Min avsikt är att skapa ett tvåårigt magisterprogram i facklitteratur; studenten kan ha kandidatexamen i nästan vilket universitetsämne som helst. De nya magistrarna kommer att vara verksamma inom bokbranschen, kultur- och forskningskommunikationen samt bli experter på språk och texter. De behöver kunskaper om språk, språkvård, stil och retorik. Därtill behöver de en vision om bokbranschen: det kan gälla förlagsverksamhet, marknadsföring, upphovsrättigheter men också intäktsmodeller.
Utöver utbildningen av egentliga professionella för bokbranschen finns det planer på att skapa program i facklitterärt skrivande där studenter från olika områden både i kandidat-, magister- och i doktorandskedet kan delta. Som bäst håller jag på att starta ett samprojekt där litteratur inom kostbranschen granskas såväl ur kostvetenskapens som ur språkets och framställningens synvinkel. Syftet med dessa gemensamma studier är att skapa en grund så att professionella inom olika områden kan samarbeta dels i att utveckla terminologier, dels i att utveckla kommunikationen inom olika områden.
Under de senaste åren har genreforskningen i Finland varit exceptionellt stark. Man har utarbetat flera omfattande antologier och handböcker där texter för olika situationer och kommunikativa behov belyses. Denna forskningstradition har sina rötter först i 1970-talets textlingvistik (Halliday & Hasan: kohesion, koherens etc.). Sedermera utvecklades textlingvistiken till kritisk diskursanalys (van Dijk, Fairclough), och med utgångspunkt i detta började man på 1990-talet att analysera texters ideologier, skribenternas världsbilder och implicita maktrelationer som förmedlas i och av texten. Under detta årtusende har en grammatisk forskning etablerat sig där man analyserar olika språkliga medel (tempus, kasus, strukturer) i att bygga upp textbetydelsen. Stora textbaserade databaser har främjat forskningen av språkbruk och texter. En egen pragmatisk aspekt på textforskning har den starka språkvårdstraditionen fört med sig där man i synnerhet fäst uppmärksamhet vid myndigheternas språkbruk och begripligheten och tillgängligheten i lagar.
I min egen doktorsavhandling för 20 år sedan behandlade jag kunskaps- och inlärningssynen i läroböckerna för gymnasiet. Mitt grepp grundade sig på en kritisk text- och diskursanalys. Intrycken kom från Hallidays systemisk-funktionella grammatik och av den influerade kritiska analysen av ideologiska betydelser. Den metoden och synvinkeln kunde vara användbar fortfarande i dag, men min förhoppning är att jag kunde handleda nya forskare att på ett mångsidigt sätt se också på en flerspråkig, multimodal, mångbruklig textvärld. En lång, långsam, endimensionell skriftlig kommunikation söker sin plats bredvid den snabba, korta, interaktiva skriftliga och visuella kommunikationen.
Kära forskare och studenter inom fack- och lärobokslitteraturen! Ni är hjärtligt välkomna att delta i vårt samarbete och i våra forskningsprojekt och i utbytet av idéer och tankar.
Av Pirjo Hiidenmaa, professor i facklitteratur
Svensk översättning: Pirjo Kukkonen