Skrevet av José L. Ramírez:
«Reflexion efter den s.k. ”Fjärde”1) Nordiska retorikkonferensen
Sedan Retoriken etablerades på nytt som universitetsämne har den – i mångt och mycket och trots många goda insatser – utvecklats i samma vilseledande riktning som rådde förut. Uppfattningen om Retoriken som ”konsten att övertyga” och dess användning som ”teknik” snarare än som vetenskap och som konst, gör att man inte inser värdet av Retoriken som det mest grundläggande studieämnet. Varje Retorikkonferens som samlar de retorikengagerade i norden, visar hur man diskuterar Retorikens användning för olika syften, i många olika sammanhang, men låter Retoriken och dess studieobjekt (”retoriken” som språkets struktur, uppkomst och betydelse) ganska obeaktade. Det faktum att s k ”retoriker” inte ens inser att ordet ”retorik” är metonymiskt och att studieobjektet och studieämnet blandas samman i talet om ”retorik”, är ganska avslöjande.
Retoriken (d.v.s. studieämnet) uppträder ibland som en granskande analys av språket. Det är helt korrekt. Men vem granskar själva Retoriken som språklig kunskaps-konstruktion? En rad inlärda regler och en klassiskt förgivettagen begreppsapparat tas, ganska okritiskt, för givet. Retoriken antas vara en teknik att bruka språket på ett givet sätt. När Retoriken tas i detta sammanhang som granskningsinstrument så handlar det om att undersöka huruvida språket används på ett effektivt sätt, genom att tillämpa klassiska kriterier. Men Retoriken själv granskas inte Den tas för given. När frågan om det ”metakognitiva” togs upp i en diskussion fanns någon som inte förstod vad denna metakognitivitet betyder. Det är knappast någon som förstår att Retoriken kräver självgranskning, metakognitivitet och metalogik, dvs. själv rannsakan, inte bara rannsakan av andra.
Låt mig lägga fram följande
RETORIKENS MANIFEST
Retorikernas viktigaste uppgift idag – även om det är mycket begärt att kräva detta av dem – torde vara, enligt min mening, att bekämpa den rådande uppfattningen av språket och visa att Retoriken är ett grundläggande studieämne som reflekterar över språket och torde vara människans mest ofrånkomliga kunskap för det talande och sociala djuret som människan är.
Människan blir herre över sin egen historia genom att medvetet behärska de verktyg som kan leda därtill. Och det mest grundläggande verktyget för detta, men också för att skapa och utveckla andra verktyg, är SPRÅKET.
Vi har ofta fått tro att det mest grundläggande för vår sociokulturella utveckling är Logiken. Men Logiken är ingenting annat är en uppfinning som försöker hjälpa oss att förstå naturen så att vi kan behärska den och dess givna lagar. Mänskligt liv är dock inte bara vetenskap utan också handling. Även vetenskapen är ett resultat av medvetna kunskapsval, d.v.s. en handlingens ”logik” som inte bara söker kunskap om vad något ”är” utan om förmågan att, efter moget övervägande, bedöma och uttrycka det som har varit och uttrycka (utan att låta sig vilseledas av ofrånkomliga metaforiska och framförallt metonymiska konstruktioner eller av förutfattade meningar) det som är lämpligt för att åstadkomma ett fungerande liv i gemenskap. Med andra ord: Retorik är det som kan kallas ”logik om det goda”, inte bara ”om det sanna”, som gör anspråk på neutral objektivt mening. Logiken ska betjäna Retoriken, inte tvärtom. Retorik är inte en ”fuzzy logic”, utan en ”levande logik”. Logik är en ”retorisk käpp” och en kalkyl som också är beroende av retoriska villkor enligt principen ”ceteris paribus”.
Bruket av språket (retoriken) är människans naturligt ofrånkomliga aktivitet. Utan logos skulle människan vara antingen en gud eller ett djur av annat slag, säger Aristoteles. När människor blev medvetna därom utvecklade de (med hjälp av skriftspråket) en vetenskap som kallas Retorik. Retoriken är således en uppfinning som hanterar och bearbetar kunskapsmässigt ett upptäckt: retoriken. Samma ord (ordet ”retorik”) används således för studieobjektet (språkbruket) som för den kunskap som har språkbruket som objekt. Den s.k. ”retoriken” visar sig i vårt sätt att använda språket och Retorik, som teorietisk konstruktion, utvecklas just genom att medvetet betrakta hur vi skapar och hur vi brukar språket (retoriken). Därefter uppstår Logiken (en teknisk uppfinning, en kalkyl för tankehantering) med bestämt kunskapssyfte.
Det viktiga med Retoriken är dess kritiska, hermeneutiska granskning av språkbruket, så att vi blir medvetna om såväl dess positiva som dess mångtydiga och vilseledande användning. Det handlar om behärskningen av verktyget inte om dess aningslösa användning.
Retoriken är således vetenskapen om språket i största allmänhet. Som sådant blir Retoriken det mest grundläggande studieämnet i en skola som försöker utbilda oss till goda samhällsmedborgare. Kunskapen om Retorik – uppfattad på detta sätt och inte som (manipulativ) övertygelseteknik – är ofrånkomlig för att begripa kunskapens roll och utveckling. Den är framförallt nödvändig för ett medvetet handlande i gemenskap. Retorik står just för medvetenhet och blir en kunskapens teori. En medveten Retorik är grunden till Etiken och Politiken.»
1) Årets Nordiska retorikkonferens är inte den fjärde, utan den femte. Den allra första Nordiska Retorikkonferensen ägde rum 2-6 december 1991 i Stockholm (på Nordplan, Skeppsholmen). Det blev en utmärkt sammankomst som fick många retorikengagerade att lära känna och stifta kontakt med varandra. Det kan utan överdrift påstås att denna träff lade grunden till den etablering av Retoriken som högskoleämne som tidigare bara funnits i Uppsala med Kurt Johannessons professur. Han var också en av föreläsarna. Att denna första nordiska retorikkonferens inte räknades med, när någon, flera år därefter, anordnade något med benämningen ”Första Nordiska Retorikkonferens”, har sin förklaring i personliga omständigheter som vi ska lämna därhän.
Lenker til dagsrapporter fra den fjerde (femte) nordiske retorikk-konferansen:
Dag 1: «Retorikkens rolle anno 2010 – en kort rapport»
Dag 2: «What is the public sphere? What is rhetoric? What is a woman?!»